21 juni 2018

Folkhälsa och symboler



För nära tio år sedan besökte jag nationalgalleriet i Prag. Ett gammalt 1800-talshus med hur mycket att se som helst. Precis när vi kom in var det dags för dagens första visning, så vi hakade på den.

Guiden var en entusiasmerande person som gjorde den har guidningen som ett slags examensprov. Hennes kollega iakttog varje steg hon tog och uppmärksammade varje stavelse. Då och då for en anteckningsbok upp och en notering gjordes. Jag tror att alla i gruppen följde det spelet i varje fall till en början, men sedan tog guidens budskap helt över. Hon ville visa oss hur religös symbolik och koder följt med i konsten genom århundradena. Tyvärr glömde jag sakinnehållet i detta efter något år. Det handlade om klara färger rött och blått. Upplevelsen, bilderna stannade kvar och vi har ofta diskuterat den här färgmystiken när vi sett konst efter detta. Jag tror att guiden fick godkänt i sin examen. Det borde examinatorn har förstått av publikens begeistring och varma applåd när visningen var över.

Så en kväll när jag såg sista avsnittet av den danska serien Herrens vägar, kom det här med symboliken tillbaka. Jo det var väl grundat före. Fotografen till serien hade i scen efter scen lagt upp bilder som vore de kopior av 1600-talsmålningar. Såå vackert illustrerat i en djup serie om en prästfamiljs relationer.

Till bilden i början av den här bloggen. Här ligger prästfrun sida vid sida med sin son. De berättar för varann om sina livsval. Hon som genom hela seren försökt hantera och jonglera med alla möjliga slags mänskliga problem och glädjeämnen, hon som så levande tagit sig an det som kom i hennes väg, hade nu kommit fram till att hon måste ta en väg bara för sin egen skull. För sin egen lycka.

Han, sonen, förundras först av hennes val, men förstår och stödjer att så måste det bli. Han har gjort sina val och försonats med en andlighet som han fötts in i men själv måste finna sin väg för. Präst var den ärvda och bestämda,  buddist blev hans egna val.

De ligger där sida vid sida i en av slutscenerna. Deras karaktärer skildrade med fantastiskt skådespeleri, men också med en religös färgsymbolik. Grått och svart, men också blått och rött. Blå för det mänskliga, rött för det gudomliga.

Ja så är det med kultur, man förstår danska familjedramer på ett djupare plan och njuter av att se denna symbolik när den händer. Det gör inget om det bara var en tillfällighet och min egen tolkning av regissörens och fotografens avsikt med denna bild.

Folkhälsan, var kommer den in? Jo, man mår gott av sånt här. Mycket och länge.

Herrens vägar kan ses ytterligare några veckor till 11 juli är sista chansen

15 mars 2018

Vi strör ut något - för att vi måste



Så har årets, eller egentligen förra årets folkhälsorapport publicerats. Det är i stort sett en upprepning av rapporterna de senaste tre, fyra åren. Samma saker som orsakar ohälsa kvarstår eller ökar. Inkomstskillnaderna ökar. Levnadsvanorna förbättras, men inte för alla, de med lägst utbildning halkar efter.

Rapporten inleds med att målet är att hälsoklyftorna skall slutas, men stannar där.
Det är lite symtomatskt att rapporterna bara blir kortare och kortare år från år. Uppgivenheten för att inte säga  ledan när det gäller initiativ för folkhälsan från Folkhälsomyndigheten skiner igenom alltmer. Man frestas citera en klass högstadieelever när vårsolen skiner fram - får vi gå snart?

Så varför inte - ge någon annan ansvaret för folkhälsan. Trodde aldrig att jag skulle önska tillbaka Folkhälsoinstitutet, men det gör jag nu. För det här duger inte!

07 mars 2016

Så har vi svängt in på upploppet för ett tobaksfritt Sverige!



Så kom den då, tobaksutredningen. 511 sidor text och lagtext i början. Och det är ord och inga visor inom denna mångordiga ram. Staten har bestämt sig, eller låtit sig bestämmas över av EU:s tobaksdirektiv och den utveckling som pågått länge.

- Tobaksbruk skall avnormaliseras. Det sägs, när bara en tiondel av befolkningen plågas av sitt beroende att röka varje dag.  I praktiken är rökning avnormaliserad redan nu. Och därmed är det demokratiska kravet uppfyllt, att inte köra över en större andel av befolkningen.

Hälsoeffekterna är alltför uppenbara, så unga människor måste hindras från att börja och de som håller på, stödjas i att minska sin konsumtion och inte minst av bekvämlighetsskäl, sluta de också.

Så vad föreslås då? Ett nytt inslag är att licensiera tobaksförsäljning. En försäljning som dessutom bör ske dolt, ingen skall utifrån kunna se de åtråvärda paketen. Paketen skall göras neutrala i sin utformning, rökning förbjuds på ytterligare några ställen som uteserveringar och busshållplatser.

E-cigarretten åker med på tåget och får samma regelverk som den brinnande kusinen.

Det riktigt stora i det här sammanhanget är dock skärpningen i regeringens syn på ungdomar och tobaksbruk så som det beskrivs i den nya ANTD-strategin. Där har man förstått att det för ungdomar handlar om att aldrig börja röka. I förra strategiskrivningen hette det att debutåldern skulle skjutas upp. Som om ett livslångt beroende och ombyggnad av hjärnan var något man bättre kunde stå ut med om starten skett efter myndighetsåldern? Det nuvarande synsättet är naturligtvis rimligare.

Och visst är allt detta bra! Äntligen får vi en regelsamling kring tobak som om den genomförs konsekvent minimerar rökningen.


18 januari 2016

Hur en snygg formulering på en kurs, blev en levd sanning




I början av min bana som folkhälsoarbetare hade jag den utvecklande möjligheten att arbeta tillsammans med Eva Annerås. 1986 var året när vi började fundera på att starta sex- och samlevnadskurser för vuxna som mötte ungdomar.

Sagt, och så småningom, välgjort började vi med internatkurser på Bohus-Malmön. Tre dagar med information, metodtips, diskussioner och pratiga promenader blev formen. Innehållet var sex och samlevnadsfrågor i vid mening. En bas ur vilken våra kursdeltagare sedan tog med sig, stöpte i egen form och gav vidare till alla de ungdomar de mötte i Dalsland, Trollhättan och Göta Älvdalen.

Kursens första föreläsningspass var en dialog mellan Eva och mej. Kärlekens lov med referenser från dikter, romaner, fackböcker och våra då ganska korta levnadsöden.

När vi satte ihop den där tvåtimmars-dialogen med diskussionsavbrott, hittade jag en snygg formulering någonstans. Metaforen för föräldrabarn-kärleken var att ladda ett batteri. Just den sortens kärlek är tragisk, sa jag. – Man laddar sina barn med kärlek, som man laddar ett batteri, men man kan inte förvänta sig att få (så mycket) tillbaka. Nej meningen finns i framtiden, mottagaren är det liv som kommer, barnen ska använda den kärlek de får från sina föräldrar, och ge den vidare till sina barn.

Jag minns att några av de i mina ögon då, äldre deltagarna fick något dimmigt i blicken. De nickade, höll med och tyckte det var vackert sagt. Det kändes som en mycket lyckad bild. Den fick hänga med på kurs efter kurs.

Nu många år senare, med vuxna barn som själva fått barn förstår jag varför de reagerade som de gjorde. Batterimetaforen var mekanisk, kantig och förenklad. Nu är den levd verklighet, den boar in sig mitt hjärta. Nu, när ser jag den fungera: Att barn-barnen tas så väl om hand av sina föräldrar. Mina ögon fuktas lite, jag nickar och tycker det är vackert. Livet, kärleken och konsten att lotsa barn går vidare. 

28 maj 2015

Att gå i skogen och folkhälsan


”Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

(Ur Karin Boye, Du skall tacka)

Skogen och naturen var en gång den enda resursen för folkhälsan. Här fann människor skydd, ved, och mat för sig själva och sin boskap. Och skogen har fortfarande den funktionen, men vi hämtar det vi behöver för överlevnad på fler platser både nära och fjärran nu för tiden.

Skogen behöver inte oss, men vi behöver nog den? När vi som bor i städer och tätorter kommer ut i skog och natur känner vi ro. Tystnad samspelar med vindsus, ljud av rinnande vatten, fågelkvitter. Färgskalan så väl avstämd, dofterna så varierande.

Har du hittat ditt ställe, din plats dit du och dina närmaste kan återkomma. Varje dag eller varje vår. Platsen du känner så väl, men som alltid bjuder in dig till något nytt bara du ger den tid och uppmärksamhet?

Har du hittat känslan, upplevt skillnaderna i värme, fukt, doft? Låt oss gå en bit längs stigen. Känner du att du närmar dig ett fuktigare område, en lite kyligare vindpust skvallrar i förväg om en mossbeklädd stensamling. Gå närmare och visst i allt det gröna speglar sig himlen i liten bäckfåra som ringlar sig fram?

Fortsätt! Bara några meter längre bort, en helt annan doft och känsla. Torr solvärme över ett tunt lager av barr på stenhällen. Sätt dig på en sten och låt höstsolen värma dig. Låt tankarna ringla iväg. Dofterna och värmen i kroppen för dig tillbaka till barndomens äventyr i skogsdungen.



Eller söker du det du inte sett och känt? Vad finns där bakom? Efter någon timmes strövtåg, eller tuff vandring i backig terräng öppnar sig en glänta eller sluter sig skogen allt tätare. Kan du stanna upp och beundra en utsikt, eller kommer du inte längre, måste vända om? Är naturen trots allt din överman och du måste ta en omväg?

23 augusti 2014

Finns det någon glad folkhälsoarbetare?



I somras fick vi reda på att ungdomarna i nian dricker mindre än någonsin. Inte sedan mätningarna inleddes för 40-talet år sedan har så många i den åldersgruppen valt bort alkoholen. Och för första gången  var en av förklaringarna som CAN pekade på - framgångsrikt förebyggande arbete.

Folkhälsorapporten som också kom ganska nyss har en genomgående trend - alla kurvor pekar åt det goda hållet för hela befolkningen. Men när rapporten presenteras så måste ändå inflikas att hälsan inte är jämnt fördelad i befolkningen. Och det är naturligtvis inte bra, men vi som jobbar med detta har minsann ändå anledning till glädje och stolthet över det som uträttats.

Vi måste sluta att motivera vår existens bara genom att peka på att allt ännu inte är fullkomnat. Vi måste också se bakåt och peka på att det blivit bättre och att det lönar sig med långsiktigt, uthålligt folkhälsoarbete!

30 maj 2013

Folkhälsa fixar du själv! Basta!


Moderaterna i Västra Götaland har presenterat sina förslag till en förbättrad folkhälsa. I en genomarbetad rapport kan man efter genomläsning konstatera att samhället skall upptäcka dina hälsobrister, tala om för dig hur du kan förbättra dem och sedan lämnas du att själv fixa det hela.

"Bestående god hälsa skapas av enskilda människors kloka val i vardagen"

Du skall få recept på friskvård, är du ung skall du röra dig mer, och ungdomar i utsatta områden skall ges sommarpraktik på länets naturbruksgymnasier (!).

Här finns inget om att minska den demokratiska och ekonomiska ojämlikheten. Här finns inget om den solidariska alkoholpolitiken. Orden alkohol eller tobak, de största enskilda ohälsoorsakerna nämns för övrigt inte alls.Här finns inte heller något om att det framgångsrika folkhälsoarbetet i Sverige hittills byggt på ett strukturellt välfärdsarbete.

Moderaterna pekar istället ut risken med att man fattar politiska beslut i folkhälsofrågor:

"Det kan exempelvis vara frestande för en ivrig politiker att förbjuda sådant som anses vara dåligt för hälsan. Men en bättre folkhälsa eller hälsa är i grunden knappast möjligt att tvinga fram eftersom tvånget i sig troligen också medför ökad vanmakt."

Lagstiftningen om bilbälten, hastighetsgränser som lett till en gigantisk minskning av trafikolycksfall, har väl inte lett till vanmakt bland bilåkare? Föräldrar upplever knappast vanmakt av att de kan hänvisa till lagen när deras barn ber dem langa alkohol?

Med den här skriften är skiljelinjen mellan vänster och höger klar i folkhälsopolitiken. Och det är bra!