16 juli 2018

Huliganism i vardagsrummet



På min e-postlista  om alkoholforskning fick jag häromdagen meddelanden från forskare världen över som sökte efter forskning kring våld i nära relationer och stora idrottshändelser.

I en av studierna från Scotland fann man att den gemensamma faktorn var alkohol i skrämmande hög utsträckning, men att tillfällen med matcher mellan lagen Celtic och Rangers, peakade bland polisrapporterna om relationsvåld.

En liknande men inte lika vetenskapligt grundad iaktagelse kan vi läsa om för England där framgångarna för England i VM fått fotbollen i extremt fokus och antalet rapporter om relationsvåld ökade med ca 20 procent.

Katarina Wennstam gjorde i årets upplaga av sommar ett program som uppmärksammas mycket där hon bland annat ställde frågan om polisen inte borde prioritera våld i nära relationer i än högre grad och låta ordningsproblemen vid våra fotbollsmatcher i allsvenskan sköta sig själva, det vill säga spel för tomma läktare.

Naturligtvis talar vi om komplicerade samband med alkohol i huvudrollen, men jag vill hävda att det finns ännu en röd tråd. Fotbollen skapar problem genom sin extrema hävdelse av manliga ideal.

Den ensamme hjälten glorifieras, att tåla hårda tag och ge igen. Det "krigas" spelaren är en "krigare", supportrar sjunger hederssånger, gap, skrik, hot och förakt för motståndarna är regel. Språket är sexistiskt och homofobt och det hela ackompanjeras av eld och smällar.

Några exempel på käcka sånger:
En råtta svart och gul,
fy fan vad han är ful,
fy fan vad vi hatar aik,
fy fan vad han är ful.   (Djurgården)

Vad för jävla pack är ni?
Vad för jävla,
vad för jävla,
vad för jävla pack är ni? (Djurgården)

I våran borg
i våran stad
slår våra hjärtan för Sveriges största lag
trots alla lagar
och alla hot
så kan de aldrig släcka vår passion  (AIK)

Vi hatar alla lag, vi hatar er
vi kommer från stockholm stad så passa er
vi ska krossa alla lag i vårat land
för vi e AIK vi e AIK  (AIK

Fler exempel är lätta att hitta på nätet.

Och det finns på alla nivåer även bland små barn, föräldrar skriker och hotar unga domare i tonåren så de får låsa in sig eller fly orten.

Som det ser ut nu tycker jag samhällets stöd till detta är mer än tveksamt.

Lösningen - för en gång skull tror jag på en top -down-lösning. Det vill säga de stora klubbarna måste ta första steget och se till att visa var skåpet skall stå. Svenska landslaget gjorde en sådan när de tog ställning mot rasism vid årets VM. Tona ner kampen och vrid upp det fantastiska med fotboll - att människor tillsammans i lag kan uträtta storverk.