21 november 2018

Ett motionerande folk uppnås inte med vård



På nyheterna i morse kunde vi höra om en ny studie som visar att svenskarna har den sämsta konditionen på många år. Och återigen föreslås vårdinsatser som rådgivning och motivation.
För oss inom folkhälsoarbetet är det uppenbart att det inte handlar om detta för att nå resultat. Det har provats i kampanjform, i vårdcentralstappning och i återkommande krav på mer gympa på skoltid.

Istället är det systemförändringar som krävs. Vardagsmotion måste bli mera tillgängligt. Från andra folkhälsoområden vet vi att tillgängligheten är central för bruket. Genom att göra tobak och alkohol dyrt och svårare att komma åt, minskar bruket.

Våra samhällen måste på olika sätt uppmuntra till mer motion här en önskelista:

- Närmare till jobbet, pendling till fots eller cykel är idag bara förunnat ett fåtal.
- Nära till grönområden och tillgängliga skogspromenader. Planera samhällen med inbjudande och trygga promenadvägar
-Daglighandel i närheten där vi bor - så blir det möjligt med en kort promenad dit. De stora kedjornas prissättning måste ändras för att gynna denna icke-bilburna handel.
-Nära till skola och barnomsorg, detta gynnar vardagsmotion. Skolval med elitskolor missgynnar.

Ja, listan kan göras mycket längre, det viktiga är att vi slutar tro på individuell övertalning och sätter vår tilltro till att människor rör sig, om det förväntas av dem i vardagen och det är inspirerande, möjligt och roligt!

16 juli 2018

Huliganism i vardagsrummet



På min e-postlista  om alkoholforskning fick jag häromdagen meddelanden från forskare världen över som sökte efter forskning kring våld i nära relationer och stora idrottshändelser.

I en av studierna från Scotland fann man att den gemensamma faktorn var alkohol i skrämmande hög utsträckning, men att tillfällen med matcher mellan lagen Celtic och Rangers, peakade bland polisrapporterna om relationsvåld.

En liknande men inte lika vetenskapligt grundad iaktagelse kan vi läsa om för England där framgångarna för England i VM fått fotbollen i extremt fokus och antalet rapporter om relationsvåld ökade med ca 20 procent.

Katarina Wennstam gjorde i årets upplaga av sommar ett program som uppmärksammas mycket där hon bland annat ställde frågan om polisen inte borde prioritera våld i nära relationer i än högre grad och låta ordningsproblemen vid våra fotbollsmatcher i allsvenskan sköta sig själva, det vill säga spel för tomma läktare.

Naturligtvis talar vi om komplicerade samband med alkohol i huvudrollen, men jag vill hävda att det finns ännu en röd tråd. Fotbollen skapar problem genom sin extrema hävdelse av manliga ideal.

Den ensamme hjälten glorifieras, att tåla hårda tag och ge igen. Det "krigas" spelaren är en "krigare", supportrar sjunger hederssånger, gap, skrik, hot och förakt för motståndarna är regel. Språket är sexistiskt och homofobt och det hela ackompanjeras av eld och smällar.

Några exempel på käcka sånger:
En råtta svart och gul,
fy fan vad han är ful,
fy fan vad vi hatar aik,
fy fan vad han är ful.   (Djurgården)

Vad för jävla pack är ni?
Vad för jävla,
vad för jävla,
vad för jävla pack är ni? (Djurgården)

I våran borg
i våran stad
slår våra hjärtan för Sveriges största lag
trots alla lagar
och alla hot
så kan de aldrig släcka vår passion  (AIK)

Vi hatar alla lag, vi hatar er
vi kommer från stockholm stad så passa er
vi ska krossa alla lag i vårat land
för vi e AIK vi e AIK  (AIK

Fler exempel är lätta att hitta på nätet.

Och det finns på alla nivåer även bland små barn, föräldrar skriker och hotar unga domare i tonåren så de får låsa in sig eller fly orten.

Som det ser ut nu tycker jag samhällets stöd till detta är mer än tveksamt.

Lösningen - för en gång skull tror jag på en top -down-lösning. Det vill säga de stora klubbarna måste ta första steget och se till att visa var skåpet skall stå. Svenska landslaget gjorde en sådan när de tog ställning mot rasism vid årets VM. Tona ner kampen och vrid upp det fantastiska med fotboll - att människor tillsammans i lag kan uträtta storverk.


21 juni 2018

Folkhälsa och symboler



För nära tio år sedan besökte jag nationalgalleriet i Prag. Ett gammalt 1800-talshus med hur mycket att se som helst. Precis när vi kom in var det dags för dagens första visning, så vi hakade på den.

Guiden var en entusiasmerande person som gjorde den har guidningen som ett slags examensprov. Hennes kollega iakttog varje steg hon tog och uppmärksammade varje stavelse. Då och då for en anteckningsbok upp och en notering gjordes. Jag tror att alla i gruppen följde det spelet i varje fall till en början, men sedan tog guidens budskap helt över. Hon ville visa oss hur religös symbolik och koder följt med i konsten genom århundradena. Tyvärr glömde jag sakinnehållet i detta efter något år. Det handlade om klara färger rött och blått. Upplevelsen, bilderna stannade kvar och vi har ofta diskuterat den här färgmystiken när vi sett konst efter detta. Jag tror att guiden fick godkänt i sin examen. Det borde examinatorn har förstått av publikens begeistring och varma applåd när visningen var över.

Så en kväll när jag såg sista avsnittet av den danska serien Herrens vägar, kom det här med symboliken tillbaka. Jo det var väl grundat före. Fotografen till serien hade i scen efter scen lagt upp bilder som vore de kopior av 1600-talsmålningar. Såå vackert illustrerat i en djup serie om en prästfamiljs relationer.

Till bilden i början av den här bloggen. Här ligger prästfrun sida vid sida med sin son. De berättar för varann om sina livsval. Hon som genom hela seren försökt hantera och jonglera med alla möjliga slags mänskliga problem och glädjeämnen, hon som så levande tagit sig an det som kom i hennes väg, hade nu kommit fram till att hon måste ta en väg bara för sin egen skull. För sin egen lycka.

Han, sonen, förundras först av hennes val, men förstår och stödjer att så måste det bli. Han har gjort sina val och försonats med en andlighet som han fötts in i men själv måste finna sin väg för. Präst var den ärvda och bestämda,  buddist blev hans egna val.

De ligger där sida vid sida i en av slutscenerna. Deras karaktärer skildrade med fantastiskt skådespeleri, men också med en religös färgsymbolik. Grått och svart, men också blått och rött. Blå för det mänskliga, rött för det gudomliga.

Ja så är det med kultur, man förstår danska familjedramer på ett djupare plan och njuter av att se denna symbolik när den händer. Det gör inget om det bara var en tillfällighet och min egen tolkning av regissörens och fotografens avsikt med denna bild.

Folkhälsan, var kommer den in? Jo, man mår gott av sånt här. Mycket och länge.

Herrens vägar kan ses ytterligare några veckor till 11 juli är sista chansen

15 mars 2018

Vi strör ut något - för att vi måste



Så har årets, eller egentligen förra årets folkhälsorapport publicerats. Det är i stort sett en upprepning av rapporterna de senaste tre, fyra åren. Samma saker som orsakar ohälsa kvarstår eller ökar. Inkomstskillnaderna ökar. Levnadsvanorna förbättras, men inte för alla, de med lägst utbildning halkar efter.

Rapporten inleds med att målet är att hälsoklyftorna skall slutas, men stannar där.
Det är lite symtomatskt att rapporterna bara blir kortare och kortare år från år. Uppgivenheten för att inte säga  ledan när det gäller initiativ för folkhälsan från Folkhälsomyndigheten skiner igenom alltmer. Man frestas citera en klass högstadieelever när vårsolen skiner fram - får vi gå snart?

Så varför inte - ge någon annan ansvaret för folkhälsan. Trodde aldrig att jag skulle önska tillbaka Folkhälsoinstitutet, men det gör jag nu. För det här duger inte!