Är folkhälsoarbetet i kommuner och regioner en vardagssyssla eller är det en guldkant i den grå förvaltar- och besparingsvardagen: Ett tillfälle då vi får vara visionära och prata långsiktighet på någon av de otaliga konferenser och seminarier som verkar fylla många folkhälsoarbetares vardag. Jag har funderat lite på det ett tag.
Efter att ha arbetat som vikarie i förskolan ett tag och inte träffat några "folkhälsomänniskor" på ungefär samma tid, kom jag nu tillbaka från den verkligheten till en annan. Det var nyttigt att få nya erfarenheter och perspektiv.
I förskolan bedrivs vardagligt, uthålligt och genomtänkt folkhälsoarbete i form av social träning, språkutveckling, utevistelse, massor av motion, goda matvanor och olycksfallsförebyggeri. Allt det som kännetecknar det moderna folkhälsoarbetet. Men helt utan kontakt med vare sig regionens eller kommunens folkhälsoarbetare på det halvår jag var där. Där var folkhälsan och dess mål integrerat i verksamheten och utövades som sagt med uthållighet och entusiasm.
Hur kom vi då hit? Har det alltid varit så? Nej jag tror inte det. Vi har haft folkhälsomål sedan 2003 och statlig styrning med folkhälsoföretecken i mer än 20 år nu. Läroplaner, kunskapsutveckling och allmän debatt har lett fram till att många verksamheter arbetar helt i enlighet med folkhälsomålen, dock utan att veta om det.
Det är det som vi så drömskt brukar benämna långsiktighet, på våra konferensavslutningar.
Lokalt har folkhälsoarbetet stöttats genom att det ordnats utbildningar, föreläsningar och projekt för att stödja och utveckla nya verksamheter. Sådant som sedan inlemmats och växt in i vardagsrutinerna på ett organiskt sätt.
Problemet blir att de flesta inte har en aning om vad som låg bakom. Det har väl alltid varit så? Och det var inte heller någon enstaka insats, lagändring, forskningsrapport eller politiskt hugskott som låg bakom, utan det var en mängd olika människor som gjorde det tillsammans.
Det är för övrigt ytters sällan man tydligt kan se mönster där enstaka insats, kunskapsutveckling lett till en snabb och tydlig förändring på vårt område. Det enda jag kan komma på är rådet att låta späda barn sova på rygg. Där kunde man se ett tydligt genomslag på tidig spädbarnsdöd redan efter några år.
Så - är det då guldkant eller vardag? Ja, det går väl från det ena till det andra och mycket blir inte ens vardag utan glöms och försvinner.
