Hur skall de nya folkhälsoplanerarna klara sig?

I dagarna kom så Folkhälsomyndighetens senaste årliga folkhälsorapport. Tunnare och svagare i analysen än någonsin. Det var svårt att tro att det gick att göra det sämre än förra året, men det gick.

I den nya rapporten redovisas bara ett fåtal fakta kring folkhälsan och det mesta kokar ner till låg utbildningsnivå ger sämre hälsa. Viktiga områden som utveckling över tid och de icke smittsamma sjukdomarna är nästan inte alls behandlade. Tabellbilagor är inte ens med i rapporten utan får klickas fram separat...

Måns Rosén och Magnus Stenbäck skriver bra om bristerna i folkhälsorapportering på Dagens Medicin:
- Folkhälsomyndigheten prioriterar inte de största folkhälsoproblemen i Sverige. En stor del av myndighetens resurser läggs på smittsamma sjukdomar, trots att de stora folkhälsoproblemen rör hjärt-kärlsjukdomar, cancer, psykisk ohälsa och rörelseorganens sjukdomar. Rapportering och analys av folkhälsan har tyvärr också försämrats efter att Folkhälsomyndigheten tog över uppgiften från Socialstyrelsen. 

Jag har sedan ett år tillbaka placerat mig på läktaren när det gäller folkhälsoarbete och har fått gott om tid och energi att ägna mig åt att fundera över mitt gamla yrke. Att arbeta med folkhälsa måste baseras på kunskaper både vad gäller befolkningens hälsa och vad som kan och bör göras. I kommunen är det sedan vår roll att på olika sätt inspirera, driva på och starta olika utvecklande verksamheter.

Ett sådant arbete kräver ett kunskapsbaserat stöd. Tidigare fick vi detta stöd från centrala myndigheter som Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet. Det fanns en härlig tid när det senare producerade bra, lättlästa och sammanhållna kunskapssammanfattningar kring olika områden av kommunalt folkhälsoarbete.

Men hur skall dagens folkhälsoarbetare i kommunerna klara sig? Många av dem är välutbildade, men det räcker inte om centrala myndigheter som Folkhälsomyndigheten brister. Mitt råd är att gå tillbaka till de äldre gedigna versionerna av folkhälsorapporten, till exempel den här. Och medan de läser den är det bara att hoppas att läget ändras.

2009 års folkhälsorapport från Socialstyrelsen

Restriktiva föräldrar ger nyktrare ungdomar

Det pågår en omfattande diskussion i forskargrupper om orsakerna bakom att tonåringars alkoholkonsumtion minskat radikalt den senaste tioårsperioden.

Jukka Törönen vid Stockholms universitet konstaterar inom ramen för sitt forskningsprojekt där han inledningsvis intervjuat ett femtiotal ungdomar att minskningen beror på:

• Tidsbrist
• Inflytande från och användning av sociala medier
• Ökat hälsomedvetande
• Att man umgås mer med sina föräldrar och att de har mera koll

Jonas Raninen konstaterar i en artikel i Alkohol & Narkotika att

det finns ett visst stöd för att ungdomars förändrade fritidsvanor med mer spel och närvaro på sociala medier påverkat. Han konstaterar också sett att kat hälsomedvetande bland ungdomar spelat in.

Den tyngsta orsaken som lyfts av Raninen är dock förändrat föräldraskap. Föräldrar verkar vara mer restriktiva och att de har en ökad inblick i vilka de unga umgås med.

I diagrammet ovan kan vi se ett mycket tydligt utslag när det gäller föräldrars inställning till ungdomars förhållande till alkohol. Andelen ungdomar som bjuds på alkohol  av sina föräldrar har gått från en stor majoritet av ungdomarna till ett fåtal, var femte. Detta är naturligtvis inte något som skett spontant av sig självt.

Vi har under den här perioden bedrivit ett mycket aktivt förebyggande arbete på det här området. I början av 2000-talet förändrades också insatserna från att främst ha riktats till ungdomar till att fokusera på föräldrarna.

Ett axplock av goda insatser:

Föräldramöten som tar upp hur viktigt det är att inte bjuda, köpa ut och att ha en bra dialog med sina tonåringar i dessa frågor.

Välgjorda reklaminslag på TV om vikten av att inte langa, som fått stort genomslag.

Tonårsparlören till alla föräldrar i en årskull givits ut år efter år.

Allt detta har varit insatser som tagits emot väl av föräldrarna och såvitt jag kan förstå har haft stor effekt.

Nu fortsätter forskningen kring de här frågorna och sannolikt får vi tydligare svar efterhand.