Jag umgås en hel del för närvarande med gymnasieelever. Jag imponeras av deras energi och livslust, men blir sorgsen när jag hör vad de talar om. Det handlar om vg, vgplus, tror jag får g, han sätter nog mvg och det är lättförtjänta poäng...
Kan inte påminna mig om att jag hört någon som de senaste veckorna talat om något nytt, intressant som de lärt sig. Nej det har varit meriten, inte kunskapen eller insikten som är mödan värd. Hur kom vi dit och hur i allsin dar skall vi komma därifrån? Till en skola där unga människor utmanas och får utmana. Till en utbildning för ett liv som vi inte känner, men som vi ändå måste förberedas på.
Vi måste fostra och bilda en generation som sannolikt kommer att få ta sig an mycket större utmaningar, än de som deras lärare och föräldrar, ställdes inför. Allt pekar ju på att det blir mer av oförutsägbarhet och allt högre krav på samverkan, solidaritet och demokrati. Och att kunna hantera helt nya situationer.
Ge unga människor en utbildning fylld av den lust och med de krav, som svarar mot deras energi och nyfikenhet på livet. Och låt mig istället höra gymnasieelever som diskuterar hur de längtar till att använda sin kraft och kreativitet för att utveckla och förbättra vårt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar