Har börjat med ett för mig delvis nytt arbetsområde inom folkhälsan. Äldre och folkhälsa. Mina förra erfarenheter från området ligger uppemot 25 år tillbaka i tiden, fall och olycksförebyggande bland äldre i Trollhättan i slutet av 80-talet.
Läser man på så handlar området om hembesök, fallskador, rörlighet för äldre, rätt kost för äldre och liknande.
Min praktiska empiri talar ett helt annat språk, varje kulturevenemang jag varit på de senaste veckorna befolkas företrädesvis av målmedvetna damer i en uppskattad ålder av minst 65-70 år. De pensionärer jag träffat i mitt arbete har en energi och livslust som vissa dagar gjort mig avundsjuk och piggat upp, mig.
Min slutsats blir - folkhälsa för äldre måste bli något helt annat än ett omhändertagande med huvudet på lut och ett överhurtigt tilltal. För i den gruppen finns en outforskad potential som vi nog bara sett början på.
Några infall;
mor- och farföräldrars betydelse i det drogförebyggande arbetet gentemot barn-barn?
kultur- och livskunskapslektionerna - perspektivgivare?
samlevnadsarbetet - leva tillsammans, hur gör man?
folkhälsoarbete med små resurser - vad ska man prioritera?
vi är vana, men ni skapade välfärden, vad ska vi vara rädda om i den?
PS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar