I den rapport som Statens folkhälsoinsitut publicerade om folkets hälsovanor , men sedan drog tillbaka kunde man läsa att svenska folkets kostvanor inte förbättrats nämnvärt.
Att ändra vanor hör till det svåraste man kan ge sig på inom folkhälsoarbete. Alternativet till att påverka människor till individuella förändringar är då att ändra strukturer. Inom kostområdet skedde en sådan förändring i samband med ransoneringen under andra världskriget. Varor som socker, fett och tobak krävde statlig tilldelning med ransoneringskort och tillgången för individen begränsades. Detta ledde till en folkhälsovinst i forma av minskad hjärt- kärldödlighet.. (Källa: s 58 här)
Nu är väl ransonering i nuvarande samhällsläge uteslutet. Det som återstår är att förändra prisbild på nyttiga varor och onyttiga livsmedel, vilket föreslagits, men inte kommit till konkret handling ännu. Det som skulle ha störst effekt vore en socker- och fettskatt eftersom nyttiga livsmedel redan är relativt billiga.
Information är här som på andra områden nödvändig för att skapa förståelse och acceptans, men ger små om ens några förändringar i beteende. Och de eventuella resultat som år av information kring tallriksmodell och minskat intag av onyttiga fettsorter givit, raderades ju bort av en vurm för LCHF-diet och den "smörbrist" som uppstod.
2 kommentarer:
Du själv går förstås i spetsen med sunt leverne?
Självfallet ;)
Nej skämt åsido. Inlägget försöker belysa hur svårt det är med förändrade kostvanor är på befolkningsnivå.
Skicka en kommentar