Jean-Jacques Rousseau publicerade principerna för det sociala kontraktet 1762. Det filosofiska inlägget handlade om individens förhållande till staten och gick ut på:
Each of us places his person and authority under the supreme direction of the general will, and the group receives each individual as an indivisible part of the whole...
För ett par år sedan talade jag med en mycket ledsen ung kvinna som för tredje gången blivit bortlottad när hon sökt till läkarutbildningen i Göteborg. Hon hade alla formella kvalifikationer, extremt bra betyg. Men lotten föll inte till hennes fördel. Vilka signaler sänder det till våra ungdomar? Hur kan vi någonsin tro att vi skapar de nödvändiga bryggorna mellan generationer med sådant agerande!
En pappa vars son nyss gått ur gymnasiet berättade för mig hur svårt det var att förklara för grabben som inte hade överbetyg, men som verkligen lagt manken till, gjort som alla sagt till honom att göra. Kanske till och med något över sin förmåga kämpat sig igenom gymnasiet. Varför kunde han nu inte få en högskoleplats inom något av de områden han sökt till? Som pappan sa - han har gjort allt vi sagt till honom att göra, han har gjort allt som lärarna sagt till honom att göra, ändå går han nu dag efter dag utan jobb, utan fortsatt utbildning.
På något vis har vi ju ett underförstått avtal med våra ungdomar om att de skall sköta skolan, studera, kämpa, sköta sig och genom att göra så så kommer de att få en framtid i vårt samhälle. Och så får de gå CV-skrivarkurser på arbetsförmedlingen!
Jag tror vi skall upprätta ett tydligt, ömsesidigt, socialt kontraktet med våra ungdomar. Sopa undan dimridåerna om hur stor ungdomsarbetslösheten är, den är för stor i varje stund som den innebär att ungdomar får ett - Nej, du behövs inte, du räcker inte till, du duger inte, du kan inte, du har för liten erfarenhet...
Och går det inte på annat sätt får vi alla maka på oss lite, så att de unga ges plats, den plats de kämpat för och som vi faktiskt lovat dem.
2 kommentarer:
Det tog mig 3 år att komma in på läkarprogrammet, men jag bet ihop och jobbade under tiden. Det finns flera förklaringar till varför man inte kommer in. Bland annat sållas man på högskolebetyg sedan flera år tillbaka och 20.0 är ensamt ingen garanti att man kommer in. Dessutom, varför denna överfixation att alla ska kunna bli precis vad de vill i samhället? Det tas redan idag åt helvete för många på läkarprogrammet i Göteborg, där det inte finns någon kvalitétssäkring och där många mindre gruppdiskussioner slagits ihop till föreläsningar och där tid för avdelningsarbete och patientmöte skurits ner.
Nej, problemet ligger någon annanstans; dels i tron att alla ska kunna bli precis vad de vill och dels i våran betygsinflation med allt vad komvux inneburit osv.
Problemet med grabben är helt enkelt att ingen berättar längre för sina barn att de är dumma längre, så de verkar gå omkring med insikten att de kan bli allt i samhället och att ingenting kan stoppa dessa. Dra gärna parallell till fallet med tjejen som inte kom in, trots formella betyg.
/läkarstudent som bl.a fått uppleva dina föreläsningar
Jag kan bara hålla med dig om en sak. Kvalitén på läkarprogrammet kan förbättras bland annat på de sätt du beskriver.
Skicka en kommentar