Hur skall de nya folkhälsoplanerarna klara sig?

I dagarna kom så Folkhälsomyndighetens senaste årliga folkhälsorapport. Tunnare och svagare i analysen än någonsin. Det var svårt att tro att det gick att göra det sämre än förra året, men det gick.

I den nya rapporten redovisas bara ett fåtal fakta kring folkhälsan och det mesta kokar ner till låg utbildningsnivå ger sämre hälsa. Viktiga områden som utveckling över tid och de icke smittsamma sjukdomarna är nästan inte alls behandlade. Tabellbilagor är inte ens med i rapporten utan får klickas fram separat...

Måns Rosén och Magnus Stenbäck skriver bra om bristerna i folkhälsorapportering på Dagens Medicin:
- Folkhälsomyndigheten prioriterar inte de största folkhälsoproblemen i Sverige. En stor del av myndighetens resurser läggs på smittsamma sjukdomar, trots att de stora folkhälsoproblemen rör hjärt-kärlsjukdomar, cancer, psykisk ohälsa och rörelseorganens sjukdomar. Rapportering och analys av folkhälsan har tyvärr också försämrats efter att Folkhälsomyndigheten tog över uppgiften från Socialstyrelsen. 

Jag har sedan ett år tillbaka placerat mig på läktaren när det gäller folkhälsoarbete och har fått gott om tid och energi att ägna mig åt att fundera över mitt gamla yrke. Att arbeta med folkhälsa måste baseras på kunskaper både vad gäller befolkningens hälsa och vad som kan och bör göras. I kommunen är det sedan vår roll att på olika sätt inspirera, driva på och starta olika utvecklande verksamheter.

Ett sådant arbete kräver ett kunskapsbaserat stöd. Tidigare fick vi detta stöd från centrala myndigheter som Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet. Det fanns en härlig tid när det senare producerade bra, lättlästa och sammanhållna kunskapssammanfattningar kring olika områden av kommunalt folkhälsoarbete.

Men hur skall dagens folkhälsoarbetare i kommunerna klara sig? Många av dem är välutbildade, men det räcker inte om centrala myndigheter som Folkhälsomyndigheten brister. Mitt råd är att gå tillbaka till de äldre gedigna versionerna av folkhälsorapporten, till exempel den här. Och medan de läser den är det bara att hoppas att läget ändras.

2009 års folkhälsorapport från Socialstyrelsen

Restriktiva föräldrar ger nyktrare ungdomar

Det pågår en omfattande diskussion i forskargrupper om orsakerna bakom att tonåringars alkoholkonsumtion minskat radikalt den senaste tioårsperioden.

Jukka Törönen vid Stockholms universitet konstaterar inom ramen för sitt forskningsprojekt där han inledningsvis intervjuat ett femtiotal ungdomar att minskningen beror på:

• Tidsbrist
• Inflytande från och användning av sociala medier
• Ökat hälsomedvetande
• Att man umgås mer med sina föräldrar och att de har mera koll

Jonas Raninen konstaterar i en artikel i Alkohol & Narkotika att

det finns ett visst stöd för att ungdomars förändrade fritidsvanor med mer spel och närvaro på sociala medier påverkat. Han konstaterar också sett att kat hälsomedvetande bland ungdomar spelat in.

Den tyngsta orsaken som lyfts av Raninen är dock förändrat föräldraskap. Föräldrar verkar vara mer restriktiva och att de har en ökad inblick i vilka de unga umgås med.

I diagrammet ovan kan vi se ett mycket tydligt utslag när det gäller föräldrars inställning till ungdomars förhållande till alkohol. Andelen ungdomar som bjuds på alkohol  av sina föräldrar har gått från en stor majoritet av ungdomarna till ett fåtal, var femte. Detta är naturligtvis inte något som skett spontant av sig självt.

Vi har under den här perioden bedrivit ett mycket aktivt förebyggande arbete på det här området. I början av 2000-talet förändrades också insatserna från att främst ha riktats till ungdomar till att fokusera på föräldrarna.

Ett axplock av goda insatser:

Föräldramöten som tar upp hur viktigt det är att inte bjuda, köpa ut och att ha en bra dialog med sina tonåringar i dessa frågor.

Välgjorda reklaminslag på TV om vikten av att inte langa, som fått stort genomslag.

Tonårsparlören till alla föräldrar i en årskull givits ut år efter år.

Allt detta har varit insatser som tagits emot väl av föräldrarna och såvitt jag kan förstå har haft stor effekt.

Nu fortsätter forskningen kring de här frågorna och sannolikt får vi tydligare svar efterhand.

Ett motionerande folk uppnås inte med vård

På nyheterna i morse kunde vi höra om en ny studie som visar att svenskarna har den sämsta konditionen på många år. Och återigen föreslås vårdinsatser som rådgivning och motivation.
För oss inom folkhälsoarbetet är det uppenbart att det inte handlar om detta för att nå resultat. Det har provats i kampanjform, i vårdcentralstappning och i återkommande krav på mer gympa på skoltid.

Istället är det systemförändringar som krävs. Vardagsmotion måste bli mera tillgängligt. Från andra folkhälsoområden vet vi att tillgängligheten är central för bruket. Genom att göra tobak och alkohol dyrt och svårare att komma åt, minskar bruket.

Våra samhällen måste på olika sätt uppmuntra till mer motion här en önskelista:

- Närmare till jobbet, pendling till fots eller cykel är idag bara förunnat ett fåtal.
- Nära till grönområden och tillgängliga skogspromenader. Planera samhällen med inbjudande och trygga promenadvägar
-Daglighandel i närheten där vi bor - så blir det möjligt med en kort promenad dit. De stora kedjornas prissättning måste ändras för att gynna denna icke-bilburna handel.
-Nära till skola och barnomsorg, detta gynnar vardagsmotion. Skolval med elitskolor missgynnar.

Ja, listan kan göras mycket längre, det viktiga är att vi slutar tro på individuell övertalning och sätter vår tilltro till att människor rör sig, om det förväntas av dem i vardagen och det är inspirerande, möjligt och roligt!

Huliganism i vardagsrummet

På min e-postlista  om alkoholforskning fick jag häromdagen meddelanden från forskare världen över som sökte efter forskning kring våld i nära relationer och stora idrottshändelser.

I en av studierna från Scotland fann man att den gemensamma faktorn var alkohol i skrämmande hög utsträckning, men att tillfällen med matcher mellan lagen Celtic och Rangers, peakade bland polisrapporterna om relationsvåld.

En liknande men inte lika vetenskapligt grundad iaktagelse kan vi läsa om för England där framgångarna för England i VM fått fotbollen i extremt fokus och antalet rapporter om relationsvåld ökade med ca 20 procent.

Katarina Wennstam gjorde i årets upplaga av sommar ett program som uppmärksammas mycket där hon bland annat ställde frågan om polisen inte borde prioritera våld i nära relationer i än högre grad och låta ordningsproblemen vid våra fotbollsmatcher i allsvenskan sköta sig själva, det vill säga spel för tomma läktare.

Naturligtvis talar vi om komplicerade samband med alkohol i huvudrollen, men jag vill hävda att det finns ännu en röd tråd. Fotbollen skapar problem genom sin extrema hävdelse av manliga ideal.

Den ensamme hjälten glorifieras, att tåla hårda tag och ge igen. Det "krigas" spelaren är en "krigare", supportrar sjunger hederssånger, gap, skrik, hot och förakt för motståndarna är regel. Språket är sexistiskt och homofobt och det hela ackompanjeras av eld och smällar.

Några exempel på käcka sånger:
En råtta svart och gul,
fy fan vad han är ful,
fy fan vad vi hatar aik,
fy fan vad han är ful.   (Djurgården)

Vad för jävla pack är ni?
Vad för jävla,
vad för jävla,
vad för jävla pack är ni? (Djurgården)

I våran borg
i våran stad
slår våra hjärtan för Sveriges största lag
trots alla lagar
och alla hot
så kan de aldrig släcka vår passion  (AIK)

Vi hatar alla lag, vi hatar er
vi kommer från stockholm stad så passa er
vi ska krossa alla lag i vårat land
för vi e AIK vi e AIK  (AIK

Fler exempel är lätta att hitta på nätet.

Och det finns på alla nivåer även bland små barn, föräldrar skriker och hotar unga domare i tonåren så de får låsa in sig eller fly orten.

Som det ser ut nu tycker jag samhällets stöd till detta är mer än tveksamt.

Lösningen - för en gång skull tror jag på en top -down-lösning. Det vill säga de stora klubbarna måste ta första steget och se till att visa var skåpet skall stå. Svenska landslaget gjorde en sådan när de tog ställning mot rasism vid årets VM. Tona ner kampen och vrid upp det fantastiska med fotboll - att människor tillsammans i lag kan uträtta storverk.

Folkhälsa och symboler

För nära tio år sedan besökte jag nationalgalleriet i Prag. Ett gammalt 1800-talshus med hur mycket att se som helst. Precis när vi kom in var det dags för dagens första visning, så vi hakade på den.

Guiden var en entusiasmerande person som gjorde den har guidningen som ett slags examensprov. Hennes kollega iakttog varje steg hon tog och uppmärksammade varje stavelse. Då och då for en anteckningsbok upp och en notering gjordes. Jag tror att alla i gruppen följde det spelet i varje fall till en början, men sedan tog guidens budskap helt över. Hon ville visa oss hur religös symbolik och koder följt med i konsten genom århundradena. Tyvärr glömde jag sakinnehållet i detta efter något år. Det handlade om klara färger rött och blått. Upplevelsen, bilderna stannade kvar och vi har ofta diskuterat den här färgmystiken när vi sett konst efter detta. Jag tror att guiden fick godkänt i sin examen. Det borde examinatorn har förstått av publikens begeistring och varma applåd när visningen var över.

Så en kväll när jag såg sista avsnittet av den danska serien Herrens vägar, kom det här med symboliken tillbaka. Jo det var väl grundat före. Fotografen till serien hade i scen efter scen lagt upp bilder som vore de kopior av 1600-talsmålningar. Såå vackert illustrerat i en djup serie om en prästfamiljs relationer.

Till bilden i början av den här bloggen. Här ligger prästfrun sida vid sida med sin son. De berättar för varann om sina livsval. Hon som genom hela seren försökt hantera och jonglera med alla möjliga slags mänskliga problem och glädjeämnen, hon som så levande tagit sig an det som kom i hennes väg, hade nu kommit fram till att hon måste ta en väg bara för sin egen skull. För sin egen lycka.

Han, sonen, förundras först av hennes val, men förstår och stödjer att så måste det bli. Han har gjort sina val och försonats med en andlighet som han fötts in i men själv måste finna sin väg för. Präst var den ärvda och bestämda,  buddist blev hans egna val.

De ligger där sida vid sida i en av slutscenerna. Deras karaktärer skildrade med fantastiskt skådespeleri, men också med en religös färgsymbolik. Grått och svart, men också blått och rött. Blå för det mänskliga, rött för det gudomliga.

Ja så är det med kultur, man förstår danska familjedramer på ett djupare plan och njuter av att se denna symbolik när den händer. Det gör inget om det bara var en tillfällighet och min egen tolkning av regissörens och fotografens avsikt med denna bild.

Folkhälsan, var kommer den in? Jo, man mår gott av sånt här. Mycket och länge.

Herrens vägar kan ses ytterligare några veckor till 11 juli är sista chansen

Vi strör ut något - för att vi måste

Så har årets, eller egentligen förra årets folkhälsorapport publicerats. Det är i stort sett en upprepning av rapporterna de senaste tre, fyra åren. Samma saker som orsakar ohälsa kvarstår eller ökar. Inkomstskillnaderna ökar. Levnadsvanorna förbättras, men inte för alla, de med lägst utbildning halkar efter.

Rapporten inleds med att målet är att hälsoklyftorna skall slutas, men stannar där.
Det är lite symtomatskt att rapporterna bara blir kortare och kortare år från år. Uppgivenheten för att inte säga  ledan när det gäller initiativ för folkhälsan från Folkhälsomyndigheten skiner igenom alltmer. Man frestas citera en klass högstadieelever när vårsolen skiner fram - får vi gå snart?

Så varför inte - ge någon annan ansvaret för folkhälsan. Trodde aldrig att jag skulle önska tillbaka Folkhälsoinstitutet, men det gör jag nu. För det här duger inte!

Så har vi svängt in på upploppet för ett tobaksfritt Sverige!

Så kom den då, tobaksutredningen. 511 sidor text och lagtext i början. Och det är ord och inga visor inom denna mångordiga ram. Staten har bestämt sig, eller låtit sig bestämmas över av EU:s tobaksdirektiv och den utveckling som pågått länge.

- Tobaksbruk skall avnormaliseras. Det sägs, när bara en tiondel av befolkningen plågas av sitt beroende att röka varje dag.  I praktiken är rökning avnormaliserad redan nu. Och därmed är det demokratiska kravet uppfyllt, att inte köra över en större andel av befolkningen.

Hälsoeffekterna är alltför uppenbara, så unga människor måste hindras från att börja och de som håller på, stödjas i att minska sin konsumtion och inte minst av bekvämlighetsskäl, sluta de också.

Så vad föreslås då? Ett nytt inslag är att licensiera tobaksförsäljning. En försäljning som dessutom bör ske dolt, ingen skall utifrån kunna se de åtråvärda paketen. Paketen skall göras neutrala i sin utformning, rökning förbjuds på ytterligare några ställen som uteserveringar och busshållplatser.

E-cigarretten åker med på tåget och får samma regelverk som den brinnande kusinen.

Det riktigt stora i det här sammanhanget är dock skärpningen i regeringens syn på ungdomar och tobaksbruk så som det beskrivs i den nya ANTD-strategin. Där har man förstått att det för ungdomar handlar om att aldrig börja röka. I förra strategiskrivningen hette det att debutåldern skulle skjutas upp. Som om ett livslångt beroende och ombyggnad av hjärnan var något man bättre kunde stå ut med om starten skett efter myndighetsåldern? Det nuvarande synsättet är naturligtvis rimligare.

Och visst är allt detta bra! Äntligen får vi en regelsamling kring tobak som om den genomförs konsekvent minimerar rökningen.

Hur en snygg formulering på en kurs, blev en levd sanning

I början av min bana som folkhälsoarbetare hade jag den utvecklande möjligheten att arbeta tillsammans med Eva Annerås. 1986 var året när vi började fundera på att starta sex- och samlevnadskurser för vuxna som mötte ungdomar.

Sagt, och så småningom, välgjort började vi med internatkurser på Bohus-Malmön. Tre dagar med information, metodtips, diskussioner och pratiga promenader blev formen. Innehållet var sex och samlevnadsfrågor i vid mening. En bas ur vilken våra kursdeltagare sedan tog med sig, stöpte i egen form och gav vidare till alla de ungdomar de mötte i Dalsland, Trollhättan och Göta Älvdalen.

Kursens första föreläsningspass var en dialog mellan Eva och mej. Kärlekens lov med referenser från dikter, romaner, fackböcker och våra då ganska korta levnadsöden.

När vi satte ihop den där tvåtimmars-dialogen med diskussionsavbrott, hittade jag en snygg formulering någonstans. Metaforen för föräldrabarn-kärleken var att ladda ett batteri. Just den sortens kärlek är tragisk, sa jag. – Man laddar sina barn med kärlek, som man laddar ett batteri, men man kan inte förvänta sig att få (så mycket) tillbaka. Nej meningen finns i framtiden, mottagaren är det liv som kommer, barnen ska använda den kärlek de får från sina föräldrar, och ge den vidare till sina barn.

Jag minns att några av de i mina ögon då, äldre deltagarna fick något dimmigt i blicken. De nickade, höll med och tyckte det var vackert sagt. Det kändes som en mycket lyckad bild. Den fick hänga med på kurs efter kurs.

Nu många år senare, med vuxna barn som själva fått barn förstår jag varför de reagerade som de gjorde. Batterimetaforen var mekanisk, kantig och förenklad. Nu är den levd verklighet, den boar in sig mitt hjärta. Nu, när ser jag den fungera: Att barn-barnen tas så väl om hand av sina föräldrar. Mina ögon fuktas lite, jag nickar och tycker det är vackert. Livet, kärleken och konsten att lotsa barn går vidare. 

Att gå i skogen och folkhälsan

”Den som tvingas ut i vildskog

ser med nyfödd syn på allt,

och han smakar tacksam

livets bröd och salt.

(Ur Karin Boye, Du skall tacka)

Skogen och naturen var en gång den enda resursen för folkhälsan. Här fann människor skydd, ved, och mat för sig själva och sin boskap. Och skogen har fortfarande den funktionen, men vi hämtar det vi behöver för överlevnad på fler platser både nära och fjärran nu för tiden.

Skogen behöver inte oss, men vi behöver nog den? När vi som bor i städer och tätorter kommer ut i skog och natur känner vi ro. Tystnad samspelar med vindsus, ljud av rinnande vatten, fågelkvitter. Färgskalan så väl avstämd, dofterna så varierande.

Har du hittat ditt ställe, din plats dit du och dina närmaste kan återkomma. Varje dag eller varje vår. Platsen du känner så väl, men som alltid bjuder in dig till något nytt bara du ger den tid och uppmärksamhet?

Har du hittat känslan, upplevt skillnaderna i värme, fukt, doft? Låt oss gå en bit längs stigen. Känner du att du närmar dig ett fuktigare område, en lite kyligare vindpust skvallrar i förväg om en mossbeklädd stensamling. Gå närmare och visst i allt det gröna speglar sig himlen i liten bäckfåra som ringlar sig fram?

Fortsätt! Bara några meter längre bort, en helt annan doft och känsla. Torr solvärme över ett tunt lager av barr på stenhällen. Sätt dig på en sten och låt höstsolen värma dig. Låt tankarna ringla iväg. Dofterna och värmen i kroppen för dig tillbaka till barndomens äventyr i skogsdungen.

Eller söker du det du inte sett och känt? Vad finns där bakom? Efter någon timmes strövtåg, eller tuff vandring i backig terräng öppnar sig en glänta eller sluter sig skogen allt tätare. Kan du stanna upp och beundra en utsikt, eller kommer du inte längre, måste vända om? Är naturen trots allt din överman och du måste ta en omväg?

Finns det någon glad folkhälsoarbetare?

I somras fick vi reda på att ungdomarna i nian dricker mindre än någonsin. Inte sedan mätningarna inleddes för 40-talet år sedan har så många i den åldersgruppen valt bort alkoholen. Och för första gången  var en av förklaringarna som CAN pekade på - framgångsrikt förebyggande arbete.

Folkhälsorapporten som också kom ganska nyss har en genomgående trend - alla kurvor pekar åt det goda hållet för hela befolkningen. Men när rapporten presenteras så måste ändå inflikas att hälsan inte är jämnt fördelad i befolkningen. Och det är naturligtvis inte bra, men vi som jobbar med detta har minsann ändå anledning till glädje och stolthet över det som uträttats.

Vi måste sluta att motivera vår existens bara genom att peka på att allt ännu inte är fullkomnat. Vi måste också se bakåt och peka på att det blivit bättre och att det lönar sig med långsiktigt, uthålligt folkhälsoarbete!

Folkhälsa fixar du själv! Basta!

Moderaterna i Västra Götaland har presenterat sina förslag till en förbättrad folkhälsa. I en genomarbetad rapport kan man efter genomläsning konstatera att samhället skall upptäcka dina hälsobrister, tala om för dig hur du kan förbättra dem och sedan lämnas du att själv fixa det hela.

"Bestående god hälsa skapas av enskilda människors kloka val i vardagen"

Du skall få recept på friskvård, är du ung skall du röra dig mer, och ungdomar i utsatta områden skall ges sommarpraktik på länets naturbruksgymnasier (!).

Här finns inget om att minska den demokratiska och ekonomiska ojämlikheten. Här finns inget om den solidariska alkoholpolitiken. Orden alkohol eller tobak, de största enskilda ohälsoorsakerna nämns för övrigt inte alls.Här finns inte heller något om att det framgångsrika folkhälsoarbetet i Sverige hittills byggt på ett strukturellt välfärdsarbete.

Moderaterna pekar istället ut risken med att man fattar politiska beslut i folkhälsofrågor:

"Det kan exempelvis vara frestande för en ivrig politiker att förbjuda sådant som anses vara dåligt för hälsan. Men en bättre folkhälsa eller hälsa är i grunden knappast möjligt att tvinga fram eftersom tvånget i sig troligen också medför ökad vanmakt."

Lagstiftningen om bilbälten, hastighetsgränser som lett till en gigantisk minskning av trafikolycksfall, har väl inte lett till vanmakt bland bilåkare? Föräldrar upplever knappast vanmakt av att de kan hänvisa till lagen när deras barn ber dem langa alkohol?

Med den här skriften är skiljelinjen mellan vänster och höger klar i folkhälsopolitiken. Och det är bra!

Vi får vänta och se...

Folkhälsoinstitutet kommer att läggas ned, eller gå upp i en ny folkhälsomyndighet. Detta har man kunnat förutse länge, kanske redan när det blev flytt till Östersund.

Skall man vara orolig för det svenska folkhälsoarbetets utveckling? Nej, inte av den orsaken. Oron bör grundas på annat håll nämligen den individualisering som folkhälsoarbetet genomgår. Första stegen togs redan i den borgerliga regeringens proposition och har konsekvent genomförts efter det. Den politiska skiljedelaren finns mellan om man vill satsa på att förändra samhällsstrukturer eller om man vill påverka människors val av livsstil.

Det senare är tyvärr dömt att misslyckas eftersom så mycket ohälsa kommer ur den ojämlika fördelningen av samhällets resurser; ekonomi, utbildning, kultur och uppväxtmiljöer. Allt sådant som enskilda individer har svårt att påverka med egna val.

Så en ny myndighet - inget hot, men den ideologiska grundsynen på vad som påverkar människors levnad, det är där det börjar skava...

Färre ungdomar dricker alkohol - ointressant tycker pressen

Igår rapporterade CAN 2012 års undersökning om skolungdomars drogvanor. Rubriken var "Historiskt låg alkoholkonsumtion" och budskapet var att ungdomarna i 9:an dricker allt mindre. Inte sedan mätningarna startade på 1970-talet har man haft så låga siffror.

Idag sökte jag på nätet på vad tidningarna skrivit om detta. Bara två tidningar kom upp Kristianstadbladet och nättidningen Världen idag.

Aftonbladet citerar TV4 som nosat upp att cannabisanvändningen ökat. Och den "ökningen" var faktiskt en minskning för pojkarna i 9:an eller oförändrat läge för flickorna i samma årskurs.

På gymnasiet en ökning från 12 till 14 bland pojkar och 9 till 11 bland flickor som använt narkotika de senaste 12 månaderna.

Vad lär oss detta?

Jo, att framgångsrikt förebyggande folkhälsoarbete saknar nyhetsvärde! Men det är bra för folk, och det är faktiskt viktigare.

Folkhälsoarbete vardag eller guldkant?

Är folkhälsoarbetet i kommuner och regioner en vardagssyssla eller är det en guldkant i den grå förvaltar- och besparingsvardagen: Ett tillfälle då vi får vara visionära och prata långsiktighet på någon av de otaliga  konferenser och seminarier som verkar fylla många folkhälsoarbetares vardag. Jag har funderat lite på det ett tag.

Efter att ha arbetat som vikarie i förskolan ett tag och inte träffat några "folkhälsomänniskor" på ungefär samma tid, kom jag nu tillbaka från den verkligheten till en annan. Det var nyttigt att få nya erfarenheter och perspektiv.

I förskolan bedrivs vardagligt, uthålligt och genomtänkt folkhälsoarbete i form av social träning, språkutveckling, utevistelse, massor av motion, goda matvanor och olycksfallsförebyggeri. Allt det som kännetecknar det moderna folkhälsoarbetet. Men helt utan kontakt med vare sig regionens eller kommunens folkhälsoarbetare på det halvår jag var där. Där var folkhälsan och dess mål integrerat i verksamheten och utövades som sagt med uthållighet och entusiasm.

Hur kom vi då hit? Har det alltid varit så?  Nej jag tror inte det. Vi har haft folkhälsomål sedan 2003 och statlig styrning med folkhälsoföretecken i mer än 20 år nu. Läroplaner, kunskapsutveckling och allmän debatt har lett fram till att många verksamheter arbetar helt i enlighet med folkhälsomålen, dock utan att veta om det.

Det är det som vi så drömskt brukar benämna långsiktighet, på våra konferensavslutningar.

Lokalt har folkhälsoarbetet stöttats genom att det ordnats utbildningar, föreläsningar och projekt för att stödja och utveckla nya verksamheter. Sådant som sedan inlemmats och växt in i vardagsrutinerna på ett organiskt sätt.

Problemet blir att de flesta inte har en aning om vad som låg bakom. Det har väl alltid varit så? Och det var inte heller någon enstaka insats, lagändring, forskningsrapport eller politiskt hugskott som låg bakom, utan det var en mängd olika människor som gjorde det tillsammans.

Det är för övrigt ytters sällan man tydligt kan se mönster där enstaka insats, kunskapsutveckling lett till en snabb och tydlig förändring på vårt område. Det enda jag kan komma på är rådet att låta späda barn sova på rygg. Där kunde man se ett tydligt genomslag på tidig spädbarnsdöd redan efter några år.

Så - är det då guldkant eller vardag? Ja, det går väl från det ena till det andra och mycket blir inte ens vardag utan glöms och försvinner.

Lagar eller gemensamma regler eller...

Jag tycker det är märkligt att man ägnar pengar och tid åt att undersöka om föräldrar vill ha gemensamma regler för alkohol och tonåringar. Folkhälsoinstitutet publicerade på sin hemsida i dagarna en sådan undersökning

Vi fick ju ganska nyligen en ny alkohollag som slår fast att alkohol under 20 år i princip inte är tillåtet. Så här lyder paragrafen 9:

 Alkoholdrycker får inte lämnas som gåva eller lån till eller bjudas den som inte har fyllt 20 år. I fråga om folköl gäller dock motsvarande den som inte har fyllt 18 år.
   Det är dock tillåtet att bjuda den som inte har uppnått föreskriven ålder på en mindre mängd alkoholdryck under förutsättning att förtäring sker på platsen och under ordnade förhållanden samt det med hänsyn till den unges ålder och utveckling och omständigheterna i övrigt framstår som försvarligt.

Borde inte Tänk Om-kampanjen ägna lite mer energi åt att föra ut denna uppfattning som till och med resulterat i en lag i lite större omfattning? Och att i mindre omfattning försöka få det till att detta är något som föräldrar själva bör bilda sig en uppfattning och handlingsnorm om?

Huvudregeln i lagen är ju - bjud inte och langa inte till barn. De är inte socialt mogna att hantera alkohol.

Strukturer som stödjer hälsosamma matval

I den rapport som Statens folkhälsoinsitut publicerade om folkets hälsovanor , men sedan drog tillbaka kunde man läsa att svenska folkets kostvanor inte förbättrats nämnvärt.

Att ändra vanor hör till det svåraste man kan ge sig på inom folkhälsoarbete. Alternativet till att påverka människor till individuella förändringar är då att ändra strukturer. Inom kostområdet skedde en sådan förändring i samband med ransoneringen under andra världskriget. Varor som socker, fett och tobak krävde statlig tilldelning med ransoneringskort och tillgången för individen begränsades. Detta ledde till en folkhälsovinst i forma av minskad hjärt- kärldödlighet.. (Källa: s 58 här)

Nu är väl ransonering i nuvarande samhällsläge uteslutet. Det som återstår är att förändra prisbild på nyttiga varor och onyttiga livsmedel, vilket föreslagits, men inte kommit till konkret handling ännu. Det som skulle ha störst effekt vore en socker- och fettskatt eftersom nyttiga livsmedel redan är relativt billiga.

Information är här som på andra områden nödvändig för att skapa förståelse och acceptans, men ger små om ens några förändringar i beteende. Och de eventuella resultat som år av information kring tallriksmodell och minskat intag av onyttiga fettsorter givit, raderades ju bort av en vurm för LCHF-diet och den "smörbrist" som uppstod.

I varje fall en månad om året

I oktober månad manar bland andra tidningen Norran i Skellefteå till en Sober Oktober. Det är efter förebild från bland annat Australien  som haft detta under några år. Projektet är att se som ett folkhälsoprojekt som vill sätta alkoholen i fokus.

Och visst det är säkert en nyttig erfarenhet för många av oss att prova en alkoholfri månad någon gång då och då. Inte minst för att bättre förstå hur socialt knutna till alkoholvanor vi egentligen är.

På ledarplats i tidningen redogörs sakligt och nyktert för bakgrunden, med historiskt hög alkoholkonsumtion och åtföljande skador för individ och samhälle. Förhoppningen att många hänger på är nog inte helt tagen ur luften. En omröstning på hemsidan finns som i dagsläget haft 172 röstande, varav tre fjärdedelar nog kan tänka sig vara med.

En annan kampanj som också skulle betyda mycket för folkhälsan vore att minska berusningsdrickandet, året om. Det handlade siffrorna om på förra inlägget. För din omgivning och folkhälsans skull. Håll dig till högst 5 repsketive 4 glas vid varje tillfälle. Och under 14 respektive 9 glas en normalvecka.

Trevligare helg, så!

14 9 5 4

Ja, vad är nu det här då? Någon som har ett tips? De hänger ihop på något sätt.

Ta tillvara

Det här fönstret fångade mig på Skansen i juni i år. Någon hade plockat en sommarbukett av det enklaste slag. Vinden rörde den ljusa gardinen och den mjuka träytan, sliten till sidenlyster av årtiondens avtorkning lyste varmt gul.

Stannade upp lite, kände efter, innan jag fortsatte ut bland alla turisterna.

När betydligt färre röker lyser mobilen

En oväntad (?) konsekvens av att så mycket färre röker är att "tändarhaven" vid känslosamma låtar på livespelningar nu ersatts av den lilla lysdioden i mobilen. Se bara här på den fantastiska konserten med Bruce Springsteen lördag 28 juli i Göteborg. En bit in i klippet lyser det rejält på läktarna. ( Se särskilt ca 2 min in i klippet). drygt 60 000 såg evenemanget.